Melissa ropar från sitt sovrum på övervåningen ner till Sara som sitter och läser i köket. "Mamma, har du gömt mina små pärlor? Örhängena?!" Hon yr som en höna, stressad över något, hon antagligen själv redan glömt vad det är, i hopp om att hitta sina små runda pärlor. Sara, vid det här laget höggravid, syns i trappan utanför Melissas rum och ger den uppjagade 16åringen en bekymmrad 'mamma'blick. "Nej, Mel. Jag har inte gömt dina örhängen, du förlade dem själv när du i förrgår beslutade att jeansfickan var ett bra ställe att ha dem på. Nu ligger dem på köksbänken och väntar på dig." Hon ler lite mot sin förvirrade dotter innan hon lämnar övervåningen igen för att återgå till sin deckare.

Melissa, som nu lugnat sig något, ser sig själv i spegeln för att en fjärde gång riva av alla kläder utom trosorna och återigen rota igenom garderoben. "Det måste vara helt perfekt" mumlar hon och gräver fram ett par tighta, mörkblå jeans. Hon nickar kort innan hon drar på sig dem och börjar rota efter en BH och en tröja att ha. Nu fick det helt enkelt vara så att ett TT-linne -modell större- får duga för kvällens occasion (I fall att så åker den lilla svarta klänningen ner i väskan). Färdigklädd och med den halvlånga pagen plattad och stylad skyndar Mel ner för trappan för att snabbt svänga in i köket och norpa örhängena.

"Så, vart ska du?" Sara ser på Melissa med ett svagt leende under boken och glasögonen. "Till Sindy, vi ska kolla på film och mysa". Melissa vet att hon ljuger sin mamma rakt upp i ansiktet när hon säger det där, men vad ska hon säga då? Nej vi tänkte först festa hos Sindy och sen dra ut på krogen där vi egentligen inte får vara. "Okej, gör inget dumt bara." Förmanar Sara, "och kom ihåg att din pappa kommer hem imorgon för första gången på ett par veckor. Du kanske vill passa på att vara hemma och säga hej?" Melissa är redan halvvägs ute och ropar något hastigt om att hon är hemma före middagen.

Har ni någonsin tänkt på det? Hur världsliga vardagstankar kan vara så fruktansvärt vilseledande ibland. Det har i alla fall jag. Jag kommer inte direkt fram till något, men tankarna är följande; ”Är man för gammal för att få barn när man är nästan 30?”, ”Borde man sluta tänka på sitt rockstjärneliv och kanske fokusera på familjen när man snart ska bli tvåbarnspappa?” och ”När är det dags att skaffa en pojkvän?”. Såna här tankar kan hålla mig vaken hela dygn ibland.

Jag satt och pratade med S igår, hon höll inte riktigt med mig. Att våra fäder lever livet som rockstjärnor tycker hon fortfarande är ganska häftigt.. Ioförsig, hon träffar ju i alla fall sin pappa nästan varje dag.

Imorgon är det shopping med S och aunt J som gäller, jag ska hitta det perfekta tyget för en klänning jag tänkt sy. S skulle jaga nya skor sa hon och aunt J vill väl som vanligt ha något som glittrar. Pappa säger att hon alltid varit sån, tyckt om paljetter och stuffs.

Nåväl, better run before someone finds me

Lots of love.. M